Lika hett som stål

Recension: Stål av Silvia Avallone

stal-silvia-avallone-recension

STÅL
Silvia Avallone
395 s.

Det är sommar i den italienska kuststaden Piombino. Bästa vännerna Anna och Francesca är 13 år och sammansvetsade likt yin och yang. Den ena blond och den andra mörkhårig. Båda på väg in i puberteten, med kroppar som börjar anta nya och åtrådda former. Deras transformation från barn till kvinnor går inte någon obemärkt förbi i betongkvarten på Via Stalingrado. Där, i ett av de nedgångna hyreshusen bor Anna och Francesca. Tillsammans tar de sina första steg in i vuxenvärlden och blir föremål för männens begär och blickar.

Anna och Francesca spenderar sina dagar på stranden. De springer i sanden och kastar sig obekymrat ut i havet. Med naturen på sin sida och välmedvetna om sin skönhet, njuter de av uppmärksamheten på en plats där kvinnors värde först och främst, avgörs av utseende.
Bara 4 kilometer bort, skymtar paradiset Elba med dess kritvita stränder. Ön där ingen av flickorna har varit men som de en dag drömmer om att åka till.

Hemma på Via Stalingrado väntar verkligheten. Vi möter Francescas pappa, stålarbetaren som vidrigt betraktar sin dotters bröst genom en kikare och regelbundet misshandlar både henne och hemmafrun Rosa som inte har kraft nog att lämna. På våningen ovanför bor Anna, med en arbetslös pappa som gör tvivelaktiga affärer och ständigt grälar om pengar med sin fru Sandra som slitit ut sig under åren som städerska. Och så Alessio, storebrodern som även han arbetar på stålverket och dövar ångesten med amfetamin.

I sin debutroman tar Silvia Avallone med oss till en värld där det mesta sker på männens villkor och jämställdheten lyser med sin frånvaro. Det är en sorglig tillvaro där kvinnorna antingen är reducerade till sexobjekt eller betraktas som uttjänta hemmafruar. Anna och Francesca lever mitt i verkligheten av Italiens baksida, men de har varandra. Tätt ihop, försöker de tillsammans skapa en trygghet där det inte finns någon.

De två tonårsflickornas vänskap skildras noggrant och Avallone tar oss med på resan som förändrar allt. I takt med att det sexuella uppvaknandet sker, börjar Anna och Francesca utforska varandra. Det som från början bara var en oskyldig lek, blir plötsligt allvar. I gränslandet mellan vänskap och förbjuden kärlek uppstår en spricka som hotar hela deras relation. Förändringen dem emellan är smärtsam och påtaglig.

I Stål lyckas Avallone bygga upp en tryckande stämning. Det väldiga stålverket Lucchini och hettan från den stekande solen är ständigt närvarande. Tillsammans bildar de en massa av sexuella undertoner, hopp och förtvivlan som smält samman och blivit till ett. Stål är lika mycket en uppväxtroman som svidande samtidskritik. Med träffsäkert språk skildras personer, miljöer och känslor in i minsta detalj. Det är hårt och träffar på djupet. Stål skaver och är omöjlig att värja sig för.

// Alexandra Holm

Bokrecensionen är en uppgift i kursen Praktiskt skrivande på Medieinstitutet.

One thought on “Lika hett som stål

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *